| |
Datum |
Händelse(r) |
| 1 | 1864 | - 1 Feb 1864—30 Okt 1964: Dansk-tyska kriget
Dansk-tyska kriget kallas det krig som under 1864 utspelade sig mellan Danmark och ett antal tyska stater med Preussen och Österrike i spetsen, med anledning av en tvist om hertigdömet Slesvig. Gränsområdet mellan Danmark och Tyskland hade under lång tid haft en blandad dansk och tysk befolkning, och de två hertigdömena Schleswig och Holstein ingick sedan länge i personalunion med Danmark. Danska respektive tyska nationalistiska stämningar hade uppstått med åsikter att området borde knytas närmare till Danmark respektive Tyskland, och där framför allt Schleswigs ställning var omstridd. Ett uppror bland de tyska invånarna i Schleswig-Holstein i början av 1848 med krav på frigörelse från Danmark ledde till det Schleswig-Holsteinska kriget 1848–1851, där Danmark stod som segrare, bland annat efter att Ryssland hade pressat Preussen att upphöra med sitt stöd till Schleswig-Holstein. De två hertigdömena förblev därför under danskt styre, men som en dansk eftergift bestod den så kallade helstaten, vilket innebar att Schleswig-Holstein styrdes som ett samlat område. Dansknationalisterna i Schleswig och den danska regeringen hade hellre införlivat hela Schleswig med det "egentliga" Danmark, men så skedde alltså inte. I grund och botten hade kriget således inte förändrat de motsättningar som ledde till dess utbrott.
Eftersom varje hopp om utländsk hjälp var uteslutet inledde Danmark 1 augusti fredsförhandlingar i Wien. Den 30 oktober 1864 slöts sedan freden i Wien, med resultatet att Schleswig, Holstein och Sachsen-Lauenburg fick avträdas.
|
| 2 | 1897 | - 9 Jun 1897—19 Jun 1897: D/S Jarlen
Året är 1897 och förberedelserna i början på mars tar sin form för årets valfångstresa med D/S Jarlen. Det var många från gårdarna runt Dynjo i Sveio som skulle följa med till Island. Tillsammans var det 25 män från som skulle åka med den legendariske valfångaren Thomas Amlie på hans sista expedition till Island. Amlie hade fyllt 82 år och insåg att han behövde lämna över ansvaret till en yngre förmåga. Arbetarna tyckte det var trist att Amlie skulle sluta men de förstod att det var för krävande för en man i hans ålder att fortsätta med valfångstresorna. Det var allaredan klart att Isak Kroboe från Kristiania (Oslo) skulle ta över som driftsledare vid Langøre Valstation.
|
| 3 | 1899 | - 12 Jan 1899—12 Jan 1899: D/S Avaldsnæs
På måndagsmorgonen den 12 jan 1899 kolliderade D/S Sandnæs med D/S Avaldsnæs vid Bøneset i Karmsundet. Avaldsnæs var en träbåt på 35 bruttoton, utrustad med en Kompound ångmaskin. Matrosen ombord i Avaldsnæs stod vid rodret medan skeppare Knutsen sålde biljetter då det small. Sandnæs som färdades söderifrån mot Bergen träffade Avaldsnæs mitt på styrbord sida, akter om mesanmasten och klöv ”mjölkbåten” att den efter några minuter sjönk till 35 famnars djup. Båda ångbåtarna visade länge röda lanternor men plötsligt visade D/S Avaldsnæs grönt sken. Det måste ha varit några otroliga scener som utspelades när båten blev påseglad och vattnet strömmade in.
Det var tre besättningsmedlemmar och 14 passagerare ombord. Fyra personer omkom vid kollisionen. Min släktning Jon Eliassen född 17 sep 1829 drunknade tillsammans med Magnus Kolbeinsen som strax skulle fylla 16 år den 15 jan, från Hinderaker, Karl Georg Iversen 15 år. Inga Kristine Oftedal 29 år gammal gift med min släkting Bernt Mathias Velde, fem barn blev moderlösa.
- 13 Okt 1899—13 Okt 1899: Røvær olyckan
Fredag 13 oktober 1899 förändrades livet för invånarna på Røvær. En tragisk olycka drabbade det lilla samhället på ön hårt. 30 personer försvann i havet efter den storm som härjade längs kusten. Redan när prästen Sigvald Nilsen kom med dödsbudet anade de olyckan.
Røvær som ligger en mil nordväst om Haugesund är inte bara namnet på den största ön utan även för hela ö-gruppen. Året 1899 hade inte Røvær egen kyrkogård, de avlidna begravdes då på Udland kyrkogård i Skåre kommun. Haldis Serina Larsdotter skulle begravas på Udland när begravningståget med 31 personer gick ombord på Lister-skøyta som skulle ta dem till Haugesund. Seglet hissades, och sakta gled skøyta ut genom Suggevågen i Røvær med flaggan på halv stång. När skøyta försvann genom Mjørsund hissades flaggan. En gammal kvinna som stod på kajen frågade gamle lotsen Torkel vad det betydde.
|
| 4 | 1904 | - 25 Jun 1904—28 Jun 1904: S/S Norge
Lördag 25 juni klockan 09:30 avseglade S/S Norge från Kristiansand. Kursen sattes till nordväst, mot Pentland sundet mellan Orkney och Skottland. Vädret var tämligen bra och allt gick normalt. Söndagskväll passerade fartyg nordost om Skottland, Duncansby Head och gick in i Pentlandsundet. Nästa morgon den 26:e kl. 8.00 var de i närheten av Hebriderna norra spets, Butt of Lewis, rapporterades det hem. Men här hade kapten Gundel två val. Söderut mot Rockall, vanligtvis gick Amerikabåtar norr om klippö. Men vid bra väder tidigare hade Gundel gått söder om. Han valde att göra den här gången också ut på det öppna Atlanthavet. Tidigt på morgonen den 28 juni var det dimma och kapten Valdemar Gundel blev väckt enligt de instruktioner besättningen hade. Han var snabbt på bryggan där han övertog kommandot. Nästa punkt på rutten som de skulle vara uppmärksamma på var Rockall som S/S Norge efter alla beräkningar förväntades passera på ett avstånd av 4–5 sjömil. I tät dimma med nedsatt siktbarhet och med möjlighet för att skeppet hade kommit ur kurs ändrade Gundel kursen vilket betydde att Rockall blev passerat på ett avstånd av ca: 20 sjömil. Dramat börjar Kl. 7.45 (några uppger kl. 7,30) stötte S/S Norge plötslig mot någonting. Ljudet av metall som skrapar emot någon okänt, gick genom märg och ben på alla ombord på ångbåten. Kollisionen mot klippan Rockall var så våldsam att fartyget reste sin stäv över vattnet, det uppstod en lång reva längs förskeppet. Området runt Rockall är förhållandevis grunt, 30–60 meter. Knappt tre km i östlig riktning ligger St.Helens rev, 1,4 meter under vattenytan. Det sägs att det skall vara uppkallad efter skeppet ”Helene of Dundee” som förliste där. Maskinen stoppades omedelbart, men strax efter valde kapten att ge full back för att komma loss. Men fartyget hamnade snart i en än värre situation. Revan i förskeppet hamnade nu under vattennivån och det forsade in stora mängder vatten. Efter bara några minuter var det så mycket vatten i förskeppet att Gundel förstod att fartyget skulle sjunka.
|
| 5 | 1906 | - 1 Mar 1906—1 Mar 1906: D/S Thor
Det är onsdagskväll 28 februari 1906 i Lyngholm, Sveio. Fartygen ligger tätt i hamnen, fullastade med sill som skall isas ner innan vidare transport. Ett av skeppen D/S Thor kommer att förlisa i en storm under natten till torsdagen. Ombord på ”Thor” fanns 41 personer, fördelade på en 12 mans besättning och 29 arbetare som hade till uppgift att lägga sillen i låder med is. 39 personer skulle omkomma då ”Thor” förliste strax utanför Lyngholm tidigt på torsdagsmorgonen 1 mars 1906.
|
| 6 | 1908 | - 22 Aug 1908—22 Aug 1908: D/S Folgefonden
D/S Folgefonden avgick från Bergen lördagseftermiddag den 22 augusti 1908 kl. 14.00 med passagerare via Lervik då olyckan skedde vid 22.00 tiden på kvällen vid infarten till Skånevik hamn. Skeppet sjönk på några minuter. Det fanns antagligen mellan 50–70 passagerare ombord. Det har förekommit olika uppgifter om antalet. Förlisningen gick mycket fort, passagerna hann inte att få på sig livbälten. En som de fann död hade fastnat i ett rep och följde med skeppet ner i djupet. Flera av passagerarna som dog, drogs ner av suget då ångfartyget sjönk. En del hade tur och kom upp igen för att kämpa för sina liv. Flera båtar kom till undsättning från Skånevik, alla för att hjälpa till, tyvärr var det mest lik de fick upp. Fyra personer hade simmat mot land. Det var bl.a. telegrafisten Øvervik och handelsbetjänten Ritter som simmat mot land då en båt kommit till deras räddning. Det flöt upp 10–11 lik på stränderna i Skånevik.
|
| 7 | 1914 | - 28 Jul 1914—11 Nov 1918: Första världskriget
Första världskriget var en världsomspännande militär konflikt centrerad i Europa som började den 28 juli 1914 och varade till den 11 november 1918. Denna konflikt engagerade alla av världens stormakter, samlade i två motsatta allianser: De allierade: Storbritannien, Frankrike och Ryssland och Centralmakterna: Tyskland, Österrike-Ungern och Italien, där Italien bytte sida när det väl trädde in i kriget. Mer än 70 miljoner soldater, däribland 60 miljoner européer, mobiliserades i ett av de största krigen i historien. Mer än nio miljoner soldater dödades, vilket främst berodde på stora tekniska framsteg i eldkraft, utan motsvarande inom rörlighet. Det var den sjätte dödligaste konflikten i världshistorien och banade därefter väg för olika politiska förändringar såsom revolutioner i de berörda länderna.
USA förklarade krig mot Tyskland den 6 april 1917. Ubåtskriget 1917 fick motsatt effekt, i stället för att vinna kriget åt Tyskland kom USA att avgöra kriget. Några få blodtörstiga ubåtar skulle vinna kriget åt Tyskland under första världskriget. Konsekvensen blev hundratals civila dödsoffer och att USA gick med i kriget mot Tyskland.
|
| 8 | 1939 | - 1 Sep 1939—15 Aug 1945: Andra världskriget
Andra världskriget var en väpnad konflikt som pågick från hösten 1939 till hösten 1945, med inledande konflikter redan 1938 och tidigare, och involverade de flesta av världens nationer, inklusive alla stormakter, vilka till slut bildade två motsatta militärallianser: de allierade, ledda av Storbritannien, vilka stod mot axelmakterna, ledda av Nazityskland. Det var det mest utbredda kriget i historien med mer än 100 miljoner människor som tjänstgjorde i militära enheter. I ett tillstånd av "totalt krig" ställde de stora deltagarna hela sin ekonomiska, industriella och vetenskapliga kapacitet till förfogande för krigsansträngningen och raderade därmed ut skillnaden mellan civila och militära resurser. Genom att involvera massdöd av civila, däribland förintelsen i koncentrationsläger, strategiska bombningar och de första användningarna av kärnvapen i krig ledde kriget till att mellan 50 och 85 miljoner människor dödades. Detta gör andra världskriget till den i särklass blodigaste konflikten under hela mänsklighetens historia.
|
| 9 | 1940 | - 23 Jan 1940—23 Jan 1940: D/S Bisp
D/S Bisp var ett norskt ångdrivet lastfartyg. Fartyget levererades som ”Truno City” av Sunderland S.B. Co. i Sunderland, till C.W. Furness i Hartlepool 1889. Rederiet Kvilhaug i Haugesund tog över fartyget 1933.
D/S Bisp lämnade Sunderland med kol den 20 januari 1940 och försvann spårlöst på väg till Åndalsnes. Fartyget torpederades den 23 januari 1940 av den tyska ubåten U-18 med befälhavaren, Korvettenkapitän Ernst Mengersen, i Nordsjön.
Klockan var strax över sju på morgonen den 23 januari 1940 då Ernst Mengersen beordrade att en G7e-torped skulle avfyras mot ett ”litet ångfartyg”. Strax efteråt observerades en träff på styrbords sida nära bryggan. D/S Bisp sjönk inom 40 sekunder cirka 100 miles sydost om Shetlandsöarna. U-båten hade upptäckt fartyget redan klockan fem på morgonen men missade henne med en första torped strax före klockan sju. Dess offer var med stor sannolikhet den neutrala D/S Bisp som färdades utan eskort som rapporterades saknad på väg från Storbritannien till Norge. Alla 14 ombord i besättningen omkom den morgonen i januari 1940 innan Norge drogs in i kriget.
- 9 Apr 1940—9 Apr 1940: P/S Eidsvold
Hitler ville säkra Narviks hamn från att hamna i engelsmännens händer. Tyskarna ville ha en isfri hamn för att säkra järnmalmstransporterna från gruvan i Kiruna. Operationen kallades Wesserübung som bestod av 10 moderna jagare och en ubåt. Tidigt den 9 april seglade se sakta in i Ofotfjorden. De tyska jagarna hade haft en besvärlig resa upp till Narvik, de förväntade sig en kamp mot de engelska stridskrafterna som uteblev. Wilhelm Heidkamp under kommando av flottiljchefen Freidrich Bonte tog ledningen in i fjorden följt av jagarna Bernt von Arnim och Georg Thiele. Ombord på Wilhelm Heidkamp fanns 300 Gebirgsjäger (alpjägare), specialsoldater som skulle besätta Narvik och inta viktiga positioner. P/S Eidsvold låg strategiskt placerad utanför Framnesodden vid inseglingen till Narviks hamn medan P/S Norge låg för ankare inne i hamnen precis vid Malmkaia. Vädret var dåligt med snöbyar och nästan ingen sikt. Därför upptäckte kommendörkaptenen Odd Isachsen Willoch ombord på Eidsvold först på Jagaren Wilhelm Heidkamp 400 meters avstånd de tyska jagarna. Eidsvoll låg med hela långsidan mot inseglingen för att ha full eldkraft ut mot fjorden. Kommendörkaptenen beordrade att ta upp ankaret för att göra fartyget klart för strid.
|
| 10 | 1941 | - 28 Nov 1941—28 Nov 1941: M/S Vindafjord
Klockan 16.30 en fredag 28 november 1941 efter en halvtimmes seglats från Kvitsøy med kurs mot Skudenes angreps M/S Vindafjord av ett brittiskt Lockheed Hudson bombplan från 220 Skvadron RAF Coastal Command och sänktes. Ombord på Vindafjord fanns 68 personer. M/S Vindafjord sänktes inom loppet av två minuter. Sju av besättningen omkom tillsammans med 28 norska passagerare samt två tyska soldater. 35 människor blev upplockade och räddade av motorkuttern Marsteinen från Åkrehamn som råkade befinna sig i närheten. Kapten ombord var Johannes Vatsvåg från Nedstrand. Tyskarna byggde befästningar på Randaberg, Kvitsøy och Fjøløy som en del av artillerigruppen Stavanger – Nord. När M/S Vindafjord anlände till Kvitsøy från Stavanger klev ca: 40 tyska soldater iland. På Kvitsøy väntade flera norska arbetare att kliva ombord för att resa hem till sina familjer på Karmøy och Haugesund över veckoslutet. Vindafjord lämnade Kvitsøy runt kl. 16.00 som då hade 57 norska passagerare varav 5 kvinnor. En av dessa var min släkting, 23 åriga Klara Melhus som då bara hade en halvtimme kvar att leva.
|
| 11 | 1947 | - 24 Dec 1947—24 Dec 1947: D/S Skoghaug
D/S Skoghaug förliste på julaftonskväll vid 22.30 tiden 1947 utanför den holländska kusten. Ombord fanns 25 mans besättning och 2 passagerare. Endast en överlevde explosion som orsakades av en kvarglömd mina från andra världskriget. Detta var den sista krigsförlisningen efter andra världskriget. Vid denna tidpunkt fanns det fortfarande minor, drivande, vilka inte alla hade oskadliggjorts.
D/S Skoghaug var på väg från Rotterdam till Oslo med en last av kol. Efter att ha lämnat Rotterdam hamn på julaftons eftermiddag hade fartyget kommit ur kurs i den hårda stormen och börjat driva och seglade på en mina som exploderade direkt, varav de flesta omkom omedelbart. Ombord fanns 27 personer varav alla utom en omkom den natten. Den enda överlevande var maskinisten Arnt Røkke. Hans berättelse handlar om en fruktansvärd situation.
– Jag var i lejdaren på väg ner till maskinen när explosionen skedde, säger han.
– Jag skyndade mig upp på däck där det rådde ett obeskrivligt kaos.
Radion var ur funktion, antingen för att den var trasig eller för att telegrafisten hade dödats. Manskap som lemlästades och försvann i havet, kamrater som spolade överbord vid explosionen.
Samtliga ombord kom upp på däck utom ”eldaren” Alfred Kristoffer Nilsen som uppehöll sig i maskin då explosionen inträffade. Kaptenen gav order om att sätta livbåtarna i sjön men motorbåten visade sig vara för tung. Allihop gick då i de andra livbåtarna. Det blåste storm och räddningsarbetet var mycket besvärligt varav flera av manskapet blev skadade och några föll överbord.
|
1924 - 2010 (85 år)