Heinrich Lass

Bakgrund
Heinrich Lass föddes för ca: 130 år sedan, närmare bestämt fredagen den 7 mars 1884 i staden Schleswig i norra Tyskland. Han döptes året därpå den 8:e juni. Huruvida han var enda barnet har det aldrig framkommit något mer om.

Det har talats om en bror men någon sådan har jag inte funnit i mina efterforskningar. När Henrich fyllde femton år var det dags för konfirmation som skedde i Friedrichsberger, Schleswig 22 mars 1899. Hur hans barndom var är okänt men han började tidigt arbeta som dräng hos en bonde. Bonden tyckte om honom och eftersom han saknade egna barn skulle Henrich få ärva dennes gård men bonden var inte snäll mot honom så han struntade i arvet. Istället gick han i lära hos en timmerman vilket blev hans yrke. Han började som timmerman sent, han var över 20 år gammal. Han hade även möjlighet att emigrera till Amerika. Biljetterna skulle han få från Amerika av skräddaren Carl Freidrich barn i hans farmors Sophias första äktenskap. Men det blev ingen emigration till Amerika utan han stannade kvar i Schleswig. Någon gång runt 1905 träffade han Frida. Hon arbetade som piga hos en familj i Tondern. 1905 flyttade de till Schleswig dit Frida följde med. När familjen ville flytta till Berlin för annan tjänst så ville de ha med Frida men hon stannade kvar i Schleswig. Hon hade redan träffat Heinrich och de var förlovade. Frida tog då arbete på ett sinnesjukhus som piga i köket, där hon även bodde. För första gången tjänade hon egna pengar. Hon kunde nu köpa sig en klänning som hon lät sig fotografers i. Det var ett vanligt sätt att visa hur man hade det ekonomiskt ställt. Henrich och Frida flyttade till en förort till Rendsburg. Det ligger vid Kielkanalen där de hyrde sig ett halvhus. De bodde även en tid i statsdelen Westerrönfeld. De gifte sig söndagen den 30 juli 1911 i Tondern. 1912 föddes Karl, Marie kommer 1914 när första världskriget bryter ut.

Under 1:a världskriget

Bilden är tagen 1916 på sommaren. Heinrich sitter med sin son Karl intill sig. Frida hans fru sitter till vänster med deras dotter Marie. Hennes syster Amanda står intill Heinrich och bakom står hennes bror Peter i uniform. På bilden ser man att Henrich var civilklädd sommaren 1916, han kan inte ha varit i militären mer än kanske ett och halvt år.

Sommaren 1916, Heinrich sitter med sonen Karl. Frida sitter till vänster med dottern Marie. Fridas syster Amanda står intill Heinrich och bakom står hennes bror Peter i uniform.

Heinrich blir inkallad som 30-åring till fronten men blev hemförlovad efter något år då hans njurar blev dåliga p.g.a. fukten i skyttegravarna. 1917 föds Heini som gick bort 2008 i en ålder av 90 år. Läs gärna mer om hans krigsöde här. Det var svåra tider i Tyskland efter första världskriget och det enda arbeten som fanns var lite ströjobb Han lyckades få ett beredskapsjobb under 1920-21 med att måla järnvägsbron över Kielkanalen. Under denna tid bodde de i Rendsburg. Det finns en anekdot som säger att konstruktören inte vågade bevittna invigningen av bron då två lokomotiv skulle mötas mitt på.

Heinrich tjänstgjorde som byggnadsarbetare under kriget.

Han sköt sig innan invigningen orsakad av stress. Bron står än idag kvar. Heinrich som var byggnadsarbetare eller timmerman som det också heter fick arbete efter första världskriget i Öster Rönfeld, en förort till Rensburg. Det ligger vid Kielkanalen. Heinrich arbete var att underhålla järnvägsbron i Öster Rönfeld (denna bro har jag sett som modell sommaren 1993 i Sleschwig). De flyttade till Schleswig runt 1923 till egen lägenhet vid Schubystrasse och när Gerda deras 5:e barn skulle födas byggde de sig ett eget hus 1927-28 tillsammans med familjen Smith. Huset fanns i familjen ägo fram till 2004. Gerda kom till världen 1929 och två år senare var det dags för min mor att se världen. Hon är yngst i syskonskaran.

Före 2:a världskriget

Omkring 1934-35 Inför sitt folks ovetande skedde en upprustning i landet inför kommande krig tyckte Adolf Hitler att arbetarna skulle ha lite avkoppling också. Därför ordnades det utfärder vilka bekostades av arbetsgivaren. Här ett byggföretag vid namn Landsman där Heinrich arbetade.

Under Nazisternas tid fick Heinrich bygga baracker åt soldaterna. Han misstänktes vara kommunist under deras styre vilket många råkade ut för. Men det var inget som kunde bevisas därför gick han fri. Heinrich var ingen person som privat gillade vad Nazisterna höll på med, det sa han flera gånger till min mor. Men man var tyst om sånt utåt, det kunde sluta illa. Under kriget var det ont om mat så trädgården bakom huset blev en plats att odla grönsaker, rotfrukter samt ha lite fruktträd. Deras tomt var relativt stor så de kunde försörja sig rätt bra. De hade även en gris i källaren vilket var tillåtet men bara en. Det kom hem kontrollanter för att se hur många grisar man hade. Min mor har berättat om hur de en gång med hjälp av en dragkärra gick iväg för att hämta en gris som de gömde i kärran. Denna skulle användas som extra matranson. På vägen möte de en tysk patrull som ställde några frågor. Heinrich stannade och rökte en cigarett tillsammans med dem och fortsatte sedan vidare hem med grisen. Grisen hade de tidigare gett medicin för att lugna ner sig så den inte skulle göra sig hörd. Allt gick bra och de fick en gris till. Det var uppfinningsrikedomen som gällde om man skulle överleva kriget. Familjen var tvungen att försöka försörja sig så gott det gick. De hade sina tre söner inkallade under svåra förhållanden. Willhelm var placerad i Stalingrad i Ryssland, Karl fanns i Frankrike och Heinrich befann sig i Polen.
Efter kriget

Min mor och morfar

Efter kriget stod familjen utan två söner och framtiden var oviss. Min mor flyttade till Sverige för att skaffa sig ett arbete. Kvar fanns en son i Hamburg som precis återvänt från rysk fångenskap. Han höll på att bygga ett hus och skaffa sig en familj där. En dotter som fortfarande bodde hemma. Hans andra dotter Marie hade då redan flyttat ut och skaffat sig familj med fyra barn födda under kriget. Jag har inget minne av att min morfar Heinrich var på besök hos oss i Malmö när jag var liten, däremot var min mormor Frida ofta på besök hos oss. Vi åkte ner några gånger till dem men då var Heinrich redan sjuk, hade problem med hjärtat. Så vi barn fick inte lov att gå upp och störa honom utan fick stanna kvar på första våningen. Han led av hjärtproblem de sista åren i sitt liv och somnade stilla in vid ett besök hos Fridas andra syster Anna i Randers i Danmark den 11 december 1959 endast 75 år gammal. Han begravdes i Schleswig vid en familjegrav. Både Frida och Heinrich ligger begravda där. Det finns även gravstenar för deras två stupade söner.

 

 

 

Allan Kvalevaag 2011-11