Kung Augvald

Kung Augvald
Avaldsnes (Ogvaldsnes) har fått namn efter folkvandringskungen Augvald som levde omkring 600 e.kr namnet betyder ”den som håller folk i age”. Andra tolkningar av namnet är ”kustens väktare” eller ”öns väktare”. Namnet måste i så fall ursprungligen ha varit Ogdvald eller Ognvald. Det finns också tankar om att Ogvald inte är ett personnamn utan en titel som flera kan ha haft. Det berättas om Augvald i Flateyjarbok, i ”Sagan om Halv och Halvsrekkene” och i Olav Tryggvasons saga. Augvald härstammar från urjotnen Fornjot som de vestlandske kungaätter räknar som sin stamfar. Hans namn härstammar från avgudan av Oden. Augvald kallas för ättlingen till gudarna och förfadern till kungar. Augvald är omnämnd i flera skrivna källor. I sagan om Kung Olav Tryggvason kan man läsa att kung Olav en natt fick besök av en gammal enögd man, som var Oden själv. Det var denna besökare som berättade för kung Olav om legenden om Kung Augvald och att han regerat över Avaldsnes tidigare. Kung Augvald var son till Rognvald, son till Rugalf, son till Gard Agde som var son till Nor som kom från Gotland. Augvald hade från början sitt huvudsäte på Roga i Jösursheid mellan Rogaland och Telemark. Han var då kung över ett område som sträckte sig från Jösursheid i Hjemeland till Brunkeberg och Fyrsedal. Genom sjöslag lyckades han fördriva folk från ön Kromt där han slog sig ned och grundade staden Augvaldsnes. En gång när Augvald var på jakt födde hans drottning en son som fick namnet Jösur. Denna son uppfostrades av Gunnvald Stordajarl. Kung Augvald var en krigare som for till främmande länder och vann rikedom och ära. Augvald var en stor krigare och sjöfarare, som offrade (blotat) till en helig ko som han tog med överallt han for. Det sägs att kon hette Audhumla och bar en guldkalv runt halsen. Augvald sa att hans ko gav honom segrar och att mjölka henne gav honom livskraft och styrka. Han hade också två döttrar (sköldmöar) som slogs sida vid sida med sin far vid varje slag. Augvald, hans heliga ko och två krigardöttrar dog i slaget mot kung Ferking som regerade över västra Karmö. Döttrarna begravdes vid Ferkingstad, men Augvald och hans heliga ko fördes hem till Avaldsnes för att begravas i varsin gravhög. Kung Olav Tryggvason undersökte själv grvhögarna. I en av dem hittade han ett mänskligt skelett och i den andra ett från en ko. Snorre Sturlasson kallar Augvalds baneman för Varin. Men i sagan om ”Halv och Halvsrekkene” får Hækling äran för att ha dödat Augvald. På Karmö knytts historia om Augvald samman med den gamla sagan om Kung Ferking på Ferkingstad. Namnet Ferking/Farking är troligen en titel som betyder farande herre eller farande köpman. På Ferkingstad finns där arkeologiska spår av rester från en byggnad som kallas Kungsborgen. Boplatsen är daterad till ca 400 – 500 e. Kr. Biskop Neuman skrev år 1837 om boplatsen ”hvad Tiden har levnet os af Hedenolds Kraft og herlighet”. Sägnerna talar om att kungsborgen härjades av brand på 600-talet. Senare byggde sonen Fartegn en gård på stället. Därför är sonen i olika sägner också förknippad med namnet Ferking. Det är svårt att veta vem av far och son som namnet Kung Ferking menas. Farking var en sjökung som bodde på västra sidan av Karmö. Farking hade ett stort stenhus som kallades kungsborgen. I närheten av kungsgården hade han låtit bygga en stor festsal där 500 människor kunde dansa. Farking hade mycket folk och behövde mycket mat. Han kapade därför skeppslaster. Det sägs att Farking som var en modig man alltid vann en strid. Han tog många skatter med sig hem från sina slag. Det finaste sägs vara drottningens pärlor. Kung Augvald och Kung Farking blev ovänner på ett blotningsgille på Farkingstad. Det var midvinterblotet och Augvald kom med sina döttrar och mycket folk. De båda kungarna blev ovänner och Augvald åkte hem. Det blev krig med många slag som slutade oavgjort. Sista slaget mellan de båda kom att stå på Stavaslettene. Augvald fick en sonson som hette Hjør som fick en son som hette Hjørleiv den kvinnokära. En av han fruar var Hild från Møre. Men henne fick Hjørleiv sonen Halv. När Halv var tolv år gammal samlade han de 60 bästa krigarna från elva olika fylken. Dessa män seglade som vikingar på haven i 18 år. De var legendariska sjöfarare som aldrig sökte hamn i stormigt väder. De slogs med korta svärd för att komma så nära inpå fienden som möjligt. Det sägs om Halv och hans krigare att de aldrig attackerade kvinnor eller barn. Halv förbjöd sina män att behandla kvinnor på ett kränkande sätt. I sagan om Halv kan vi läsa: Halv såg eg svinga sverd tvehendes. Skjoldlaus gjekk hæve fyrsten Hevare hærmann, hugprydare, vert ikkje funnen vide om land. Såg Halv svinga sin egg med två händer Sköldlös slogs härens man Vackrare godhjärtad ättling och kommer aldrig mera att finnas (egen översättning). Kung Halv dog omkring år 750 e. Kr. En av Karmös skeppsgravar har med C-14 metoden dateras till samma tidsperiod. I denna låg en hövding i ett 25 m långt skepp. De rikliga begravningars gåvorna vitnar om nära kontakt med frankerna. Kanske fanns det sändebud från frankernas kung. Man vet att Karl den store eller hans far Karl Martell, besökte Avaldsnes vid vikingatidens början för att skaffa sig en allierad mot den danske kungen. Harald Hårfager var den kung som enade Norge till ett rike efter att ha besegrat flera småkungar i sjöslaget vid Hafrsfjord ca 870. Efter detta slag anlade han sin kungsgård på Avaldsnes och hade där sitt huvudsäte. Han regerade 865 till 933. Forskning pekar på att Harald Hårfager var från västlandet och säkerligen växte upp någonstans mellan Karmö och Bergen, troligen på Avaldsnes. Haralds far anges vara fylkeskungen Halvdan Svarte. Harald Hårfagers mor Ragnhild och var säkerligen dotter till sagokungen Harald Guldskägg. Haralds kungsgårdar låg i Rogaland eller Hordaland. Andra områden i landet styrdes av Jarlar på Haralds uppdrag. I en sägen kan man läsa: Jag trodde du kände kungen som bor på Kormt, Kungen över alla Norrmän (egen översättning) Sägnerna säger att Harald var väldigt lång och stark, vacker och klok. Han var hyllad av sitt folk, många fruar och barn bland dessa var Gyda från Hordaland och prinsessan Ragnhild av Danmark.

För er som vill läsa mer klicka här.