Släktforskning i Norge har blivit betydligt enklare med många bra sidor på nätet. Var man skall börja sin släktforskning är till stora delar individuellt. Vet du redan var dina släktingar i Norge bodde är det enklast att börja med folkräkningarna och kyrkoböckerna. Det finns rikstäckande folkräkningar på Digitalarkivet för åren 1801, 1865, 1875, 1900, 1910 och 1920, samt 1885 för vissa storstadsområden.
På FamilySearch och Ancestry finns många av de norska kyrkoböckerna. I början av 1950-talet mikrofilmade mormonerna alla norska kyrkböcker mot att Norge fick en kopia. Vilka är nu digitaliserade och sökbara i deras databas. Var noga med kontrollera resultatet mot kyrkoböckerna då materialet i databasen. Det förekommer en del fel.
Det är inte bara Digitalarkivet som har lagt ut folkräkningarna. Registreringssentralen for historiske data i Tromsø, RHD har också gjort det. De har en mycket bra sökmotor där det går att söka på kommunnummer, vilket är en stor fördel eftersom kommunnamnen kan stavas mycket olika i olika källor, medan numret alltid stämmer. Kommunlistan hittar du under avansertsøk. I Digitalarkivets databas är en del kyrkoböcker indexerade och sökbara. Oftast är det skannade kyrkoböcker man får välja att söka i. Man klickar antingen på handling och/eller årtal.
Sekretessgränser:
• Födelse- och dopböcker, församlingsböcker publiceras efter 90 år
• Konfirmationsböcker publiceras efter 85 år
• Lysnings- och vigselböcker publiceras ingen begränsning
• Borglig vigsel publiceras efter 60 år
• Död- och begravningsböcker publiceras efter 80 år
Det börjades föra kyrkobok 1667 med dop, vigslar och begravningar men det var inte alla präster som följde direktivet. Först 1734 förde samtliga präster kyrkobok. 1736 började även konfirmationer registreras. I Sverige finns husförhörslängder vilket saknas i Norge. 1812 började in- och utflyttning föras in i kyrkoböckerna men prästerna var inte så noga med informationen. Runt 1900 slutade man med denna registrering. Till en början var det blanka sidor i böckerna vilket gjorde att prästerna hade sina egna system. Ofta förde sockenprästen bok fortlöpande i kronologisk ordning. Senare när man började med förtryckta formulär var de olika för varje socken. I början av 1800-talet hade de flesta gått över till schemalagda böcker. De förtryckta böckerna indelades i dop, konfirmation, vigslar och begravningar. De äldsta böckerna hade även vaccinationslistor vilket annars var vanligt att skriva in i konfirmationsboken. Digitalarkivet innehåller även många olika källor som t.ex. bouppteckningsregister, pant-böcker, äldre skattemantal och emigrationsprotokoll.
Här en kyrkobok för födda och döpta från 1777. Vid transkription följer inte de små markörerna med. På sidan intill finns små markörer påförda bakom personen som föddes. Ett d, x och ett kors syns i bilden. Korset (röd ruta) är enklast att förstå. Där har barnet Tore i det här fallet avlidit men han har också ett x markerat (gul ruta) framför sig vilket betyder att han blev konfirmerad. Någon gång efter att han fyllt 14–17 år beroende på konfirmationsdatumet har han avlidit. För Johannes och Lisbeth finns det ett g (blå ruta) markerat. Det betyder att de har avlidit före konfirmationen.
Det kan ibland vara svårt att finna födelseuppgifterna. Jag har oftast börjat i andra ändan dvs. sökt i dödsboken och på så vis fått fram ett födelseår. Man ska bara tänka på att det ofta skrevs in en högre ålder än vad som gällde, varför det var så vett jag inte men kanske ansåg att det såg bättre ut för prästen om hans församlingsmedlemmar blev gamla. När de införde mer schemamässiga böcker då upphörde denna felaktighet. Samma sak gäller konfirmationsuppgifterna, här får man inte bara reda på när personer konfirmerades, vanligtvis vid 14 års ålder, utan även vaccination för smittkoppor, skriv och läskunnigheten. Går man tillbaka till 1800-talets början var det vanligt att personerna var 17-18 år gamla, det finns även uppgifter om äldre personer omkring 20 år när de konfirmerades. Dessa kyrkoböcker kan även innehålla båda föräldrarna, födelse- och dopdatum och om de var födda utom äktenskapet. Ofta skrevs även in födelseplats och var de bodde då konfirmationen genomfördes.
1736 kom reformen ”införandet av bekräftelse”. Bekräftelse i sig var ingen nyhet. Redan 1687 skrevs lagen som förklarade att unga människor inte kunde inta nattvarden om inte prästen hade förvissat sig att de hade fått kyrklig kunskap. Konfirmationsboken ska inte underskattas, den kan ge mycket värdefull information. Förutom själva konfirmationsdatumet skrevs det in födelse- och dopdatum. Det ska finnas uppgifter om föräldrarnas namn (även faderns namn om det var ett oäkta barn), födelseplats och bostad. Därefter följer betyg från prästen och till sist vaccination. Antingen en bock för att de blivit smittkoppsvaccinerade och/eller ett datum och namn på den som utförde vaccinationen. Omdömet gällde kristendomskunskap och allmän läs- och skrivförståelse samt ordning och uppförande (känns igen från skoltiden). Det här med omdömet kunde variera från att bara skriva in god, mycket god eller måttligt till mer omfattande poängsystem (se bilden). Fantasin från prästerna var stor. Fram till slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet skrev uppgiften in sedan upphörde kunskapsomdömena. Detta skiljer sig väsentligt mellan stad och landsbygd.
Bilden visar ett ex där en Anna Lisbeth konfirmerades 26 april 1838. Där står vad hennes föräldrar heter (Sjur Knutsen och Johanne Marie Eliasdatter) att hon är drygt 16 år vilket inte stämmer i detta fall då hon föddes 1819. Prästen har även skrivit in att hennes kristendomskunskap som var måttlig. De kan tolkas som att hennes läs och skrivkunskaper inte var de bästa. Denna uppgift upphörde senare vid 1800-talets slut. Vi kan också se att hon är född på gården Hinderaker i Avaldsnæs socken på Karmøy. Det finns en notering att hon har vaccinerats mot smittkoppor den 21 augusti 1820.
Vigselboken är en bra källa där bådas personers föräldrar är upptagna samt födelseort. Här ett ex där en Urbanus Jonsen den 17 mars 1853 gifter sig med Anne Lisbeth Omundsdatter. Vi får reda på i vilken socken de är födda. Urbanus är född i Kvinnherad i Hordaland fylke och Anne på gården Kvalavaag i Avaldsnæs socken. Dessutom finns uppgift om brudgummen och brudens far, i detta fall heter de John Nilsen och Ommund Akselsen. Sedan finns uppgifter vem som förlovat, lyssningsdatum samt om de är vaccinerade. Utöver detta finns ibland uppgifter om de är besläktade med varandra och om någon varit gift tidigare. Ibland även när skifte ägt rum då ena parten var änka/änkling. Dessa uppgifter hjälper till att finna båda deras föräldrar och andra nära släktingar. Uppgifter om skifte eller vem som tidigare var gift med någon av dem är också viktiga uppgifter. Själv tycker jag att konfirmations- och vigselboken är de bästa kyrkoboksuppgifter man kan arbeta med.
Känner man inte till var i Norge ens släktingar levt måste man göra en mer landsomfattande sökning i folkräkningarna. T.ex. hette de Olsen eller Johannessen är det inte så enkelt att finna rätt person. Fyll då istället i födelseort för att få färre träffar. När sökningar görs i folkräkningar får man bäst resultat om man väljer sökalternativet Børjar på i namnrutan. Väljer man Lik får man inte med alla varianter. Har man valt sökalternativet Inneheld kan man t.ex. skriva orbjørn för att söka på både Torbjørn och Thorbjørn. Ett annat tips är att använda *, vill man ha reda på en plats som kan ha stavats olika genom åren välj då de första tre bokstäverna och en *.
I Norge finns en lång tradition av att ge ut bygdeböcker som ofta innehåller släkt- och gårdshistoria. Böckerna ger vanligtvis en bra överblick över alla som bott på en gård, personerna listas i familjeordning, även de som dött som barn finns med. Även här måste man vara noga och uppmärksam på felaktigheter. Kontrollera alltid uppgifterna mot kyrkoböckerna. Har du inte tillgång till böckerna finns det lite olika alternativ. Ett är att etablera kontakter med personer som släktforskar i Norge, de kan ha tillgång till bygdeböcker. Denna kontakt har jag med flera duktiga släktforskare i Norge. Utan dem hade jag inte alltid lyckats komma vidare. Eller prata med det lokala biblioteket på din ort, be dem låna böckerna från Norge. Många bygdeböcker är digitaliserade på NB.no och tillgängliga från en norsk IP-adress. Antingen i Norge eller via en VPN lösning.
Slekt og Data har i många år arbetat med att lägga upp alla norska gravar på Internet. Som medlem i får man tillgång till den norska databasen. Lokala gravvårdsinventerare personer inom föreningen går bokstavligen från grav till grav och fotograferar, noterar och därefter läggs materialet in i databasen och blir tillgängligt för alla. Denna databas är en mycket bra källa som man bör använda.
Om det visar sig svårt att hitta släktingar i Norge har Slekt og Data en efterlysningssida på sitt Slektsforum. Det finns tydliga instruktioner för hur man lägger in en efterlysning. I forumet finns även en grupp som hjälper till att tyda skriften i kyrkoböcker, något man kan ha nytta av. Förutom allt detta ger de ut en av de bästa medlemstidningar jag sett. De genomför webinar om olika aktuella ämnen.
Kan rekommendera en bok för alla som börja släktforska i Norge, Vårerøtter av Nils Johan Stoa och Lars-Jørgen Sandberg.
Norsk Slektshistorisk Forening har många intressanta möjligheter med bl.a. tips till nybörjare.
Allan Kvalevaag
2022-11-13