Et tungt Budskab fører vi med os…
Fredag 13 oktober 1899 förändrades livet för invånarna på Røvær. En tragisk olycka drabbade det lilla samhället på ön hårt. 30 personer försvann i havet efter den storm som härjade längs kusten. Redan när prästen Sigvald Nilsen kom med dödsbudet anade de olyckan.
Røvær som ligger en mil nordväst om Haugesund är inte bara namnet på den största ön utan även för hela ö-gruppen. Året 1899 hade inte Røvær egen kyrkogård, de avlidna begravdes då på Udland kyrkogård i Skåre kommun. Haldis Serina Larsdotter skulle begravas på Udland när begravningståget med 31 personer gick ombord på Lister-skøyta som skulle ta dem till Haugesund. Seglet hissades, och sakta gled skøyta ut genom Suggevågen i Røvær med flaggan på halv stång. När skøyta försvann genom Mjørsund hissades flaggan. En gammal kvinna som stod på kajen frågade gamle lotsen Torkel vad det betydde.
-Det betyr det siste farvel for na Serina det, svarte han.
Ingen anade då att det var det sista farväl för 30 av dem som var ombord på skøyta. När begravningståget ankom Haugesund var de tvungna att gå till Udland kyrkogård. Det var långt att gå fram och tillbaka så de var inte ombord igen förrän kl. 17:30. Vinden hade nu ökat till nordvästlig kuling. Det blev en del diskussion och oenighet om de skulle dra hem till Røvær eller övernatta. De äldsta ville hellre vänta tills vädret hade förbättrats medan de yngre ville åka hem. Listerskøyta på 17 ton var den största och bästa på Røvær och hade varit ute i storm tidigare under makrillfiske i Nordsjön. Det beslutades därför att de skulle trotsa vädret och fara hem. Endast Ola Røvær blev kvar i Haugesund, han skulle göra några ärenden och ville vara kvar i staden till dagen efter. 23 män, fyra kvinnor och tre barn fanns ombord när skøyta passerade Tonjer fyr och seglade ut på det öppna havet.
Vid ”Broteskjeret” gick det fruktansvärt galet. Stormen tilltog i styrka och masten bröts så att skøyta blev utan segel. Efter olyckan upptäcktes det att rorkulten var bruten och att masten hade en svaghet när två kvistar gick mot varandra. Ombord fanns många erfarna seglare men det var en hopplös kamp mot vädret som utkämpades.
Listerskøyta drev och gick på revet, alla ombord hamnade i havet. De kämpade för livet men även den duktiga simmaren Osmund Gautesen var tvungen att ge upp. Han hittades senare nära kajen helt innanför Dalsvågen. Den erfarne sjömannen och fiskare
Nils Magnus Svanberg var en av många som lämnade efter sig fru och barn.Martha Magdalena Svanberg förlorade sin man och fyra barn, Talanja Elisabeth, Henry Magnus, Carl Johan och Thorkels blev faderlösa. I Røvær trodde man att begravningståget hade stannat kvar i Haugesund i väntan på att stormen skulle ge med sig. Dagen efter började några spana efter skøyta men när lördagskvällen kom var den fortfarande inte synlig. På söndagen började man bli orolig. Vädret var bra och begravningståget borde varit tillbaka på Røvær. En skøyta gjordes redo att segla och sätter kurs mot Haugesund för att ta reda på vad som hänt. Ute på fjorden mötte man D/S Avaldsnæs. Ångaren var på väg till Røvær med det sorgliga dödsbudet. Det fanns ingen telefon på Røvær vid denna tidpunkt. Ombord på Avaldsnæs fanns pastor Sigvart Nielsen och några vänner och bekanta för invånarna på Røvær. Redan innan Avaldsnæs hade anlagt bryggan ante man att något tragiskt hade skett. När pastor Nielsen steg iland gick aningarna över till vishet. Men omfattningen av olyckan förstod de först när Ola Røvær steg i land. Han skakade på huvudet och sa:
-Adle e gåne
Sorgen spred sig och elva änkor lämnades med 37 faderlösa barn. Det fanns nu bara fem vuxna män kvar på ön, förutom två konfirmerade pojkar. Prästen och de andra som var med från Haugesund tröstade och lugnade så gott de kunde. De stannade till nästa dag för att hjälpa änkor och barn. En av de omkomna var lotsen Peder Johan Thorkilsen hade handlat mat för en hel vecka i Haugesund för sig själv och sin familj. Hemma hos den 36-åriga hustru Bertha och deras sex barn fanns nu ingen mat. Tyst och stilla mottog änka det fruktansvärda budskapet.
Efter helgen var det fint väder och havet var stilla, att man med hjälp av vattenkikare kunde se kropparna på havsbotten. Alla de omkomna blev funna och de flesta hittade i närheten av revet där olyckan inträffat. Kropparna fördes till Christian Christiansen båthus i Haugesund där de anhöriga till slut kunde ta hand om dem. Begravningen ägde rum i Skåre kyrka lördagen 21 oktober och de flesta begravdes i en stor gemensam grav på Udland kyrkogård. Det var stor delaktighet i begravningen, även folk från omgivande byar kom. I Haugesund var butiker stängda, skolorna lät barnen vara lediga. I hela staden flaggade de på halv stång, alladelade sorgen och på begravningen hördes sången:
De krysset ut en redsels dag,
i bølgebrus og stormens brak,
og sank med hjem for øye.
Herre, du gi trøst av det høye.
De återstående familjerna befann sig i en mycket svår situation efter förlusten av sina försörjare. Men hela landet mobiliserades när de hörde talas om olyckan och insamlingar inleddes för att stödja de återstående änkor och barn. Också från Amerika kom det pengar. Totalt samlades det in ca: 75000 kronor till de efterlevande. Det upprättades även en Røvær fond och denna avslutades inte förrän 1950. Som en direkt följd av olyckan blev Røvær kyrkogård anlagd 1901. 1951 restes ett minnesmärke över Røvær olyckans offer som är placerat vid kapellet i Røvær.
I det lilla huset vid Kanalen på Røvær drev Sjur Eriksen Mæland handelsbod. Han var en av dem som omkom i förlisningen. Senare övertog sonen Sivert huset och fortsatte från år 1900 driva butiken vidare. Han hade öppet hela året och fortsatte med det fram till hans död 1945. Det är tack vare Sivert vi känner till mycket om livet förr på Røvær. Han skrev nämligen dagbok om allt som skedde på ön. Det var inte enkelt att vara handelsman i dessa fisketider, ena dagen var det fullt med folk som behövde bröd, matvaror och annat till att nästa dag var de ute och fiskade sill på en helt annan plats.
En del av de omkomna är släktingar till mig:
Konrad August Iversen 1882-1899, 16 år
John Mathias Gautsen 1882-1899, 16 år
Konrad Emil Trulssen 1874-1899, 25 år
Arnt Johan Trulsen 1869-1899. 30 år
Gaut Andreas Trulsen 1859-1899, 40 år
Sjur Eriksen Mæland 1845-1899, 54 år
Osmund Gautesen 1833-1899, 66 år
Svend Hansen 1861-1899, 38 år
Anna Krisitne Knutsdatter 1884-1899, 15 år
Anne Martha Olsdatter 1883-1899, 16 år
John Mathias Olsen 1880-1899, 18 år
Gaut Andreas Trulsen barnbarn Thor Otto Gautesen omkommer 9 april 1940 i Narvik på P/S Eidsvold.
Källa: Originaltext Erling Jensen
Allan Kvalevaag
2020-01-28