Rikets enande

Rikets enande
Den maktapparat vi ser föddas genom Storhaugsgraven visste Harald Hårfager att dra nytta av när han började sitt enande av Norge med utgångspunkt i Norra Rogaland och Södra Rogaland. Den kraftiga makt centreringen på Avaldsnes med sina nära kontakter längs kusten och över Nordsjön skapar de politiska och ekonomiska förhållanden som låg till grund för rikets enande. Troligen var Harald själv från Avaldsnes och hade redan där sin grund för makten när han påbörjade rikets enande. Harald Hårfager skaffade sig en stor förmögenhet på sina Vikinga expeditioner över Nordsjön. Han hade nära förbindelse med den engelska kungen Adelstein som fostrade Haralds yngste son Håkon. Haralds favorit son sägs ha varit Erik Blodyxa. Innan Harald Hårfager dog kallade han till sig Erik och gav honom makten över landet. När Harald dog på Avaldsnes omkring år 930 begravdes han i en gravhög vid Karmsundet. Ingen vet exakt var Harald är begravd men man tror att det är i gravhögen Grønhaug som ligger vid Karmsundet nära Haralds kungsgård. Forskning tyder på att i gravhögen Grønhaug begravdes det en kunglig person omkring år 930. Andra tror att i gravhögen Grønhaug begravdes prins Guttorm, son till Erik Blodyxa.

Erik Blodyxa befann sig helst på Vestlandet. Han var stark och vacker och modig man. Men han hade ett häftigt humör och dödade några av sina bröder och var därför inte särskilt populär bland Norrmännen. Han gifte sig med den Danske kungens Gorm den gamles dotter Gunhild. Haralds Hårfagers och Tora från Mosters yngste son Håkon född omkring 915 sändes till den Engelske kungen Adelstein när han var 10 år gammal. Det var vanligt att Europeiska prinsar sändes till England för att uppfostras av lärda munkar. Där stannade han tills Norrmännen som inte ville ha Erik till kung sände bud efter honom som de kallade Håkon Adelsteinfostrad. Den unge Håkon fick skepp av den Engelske kungen. Han seglade till Norge och valdes av gammal sed till kung vid ett tingsråd. Brodern Erik flydde till England där han blev den siste skandinaviske kungen av York. Håkon Adelsteinfostrad var kristen när han kom till Norge men han lyckades inte kristna Norrmännen. Som sin far blev Håkon populär av det norska folket som gav honom namnet Håkon den gode. Håkon fick några fredliga år som kung innan Erik blodyxas söner gick till angrep. De två härarna möttes i ett blodigt slag nära kungsgården Avaldsnes ca år 953. Här slogs de på slätterna med gravhögar från bronsåldern. Fast att Eriks söner hade förstärkningar från den danska hären så vann Håkon den gode striden och Guttorm, Erik Blodyxas son föll i striden och marken fick namnet Blodheia (Blodiga heden). Omkring år 960 kom Eriksönerna tillbaka med en norsk-dansk här, denna gång föll Erik den gode i striden. Olav Tryggvasson var en stor fruktad vikingahövding långt innan han blev kung av Norge. Hans bedrifter som ledare för Vikinga härar både i Ryssland och på de Brittiska öarna är lovprisade i sägnerna. Hans mor var Astrid från Oberstad på Jären. När Olav var tre år gammal blev han kidnappad och såld som träl i Estland. Då han var nio år blev han funnen av sin farbror och uppfostrades av den Ryske kungen och drottningen.

Det sägs att han var den vackraste, största och starkaste av män. Olavs skepp kallades ”Ormen långe” och är det största Vikinga skepp som byggs i Norge. Olav blev döpt i England och efter det att han blivit kung av Norge ca år 995, införde han kristendomen med samma beslutsamhet som han lett sin här. Olav Tryggvason har byggt den första kyrkan på Avaldsnes som var byggt helt i trä. De första ny kristna som döptes i Norge döptes på Avaldsnes. Sägnerna säger att Oden försökte förgifta Olav på Avaldsnes, för att han förstörde tron på asagudarna. En dag kom ett Vikinga skepp fullt med krigare och trollkarlar under ledning av Øyvind Kjelda till Avaldsnes en påskafton för att kasta trolldom på den kristna kungen. Men magin slog tillbaka och Olav lätt binda dem på ett skär i havet utanför Avaldsnes när det blev flod drunknade alla. Skäret har sedan dess kallats Skrattaskjær (Skratte betyder trollman). Olav Tryggvason dog i slaget vid Svolder ca år olav_haraldson1000 när han hade besökt den ryske kungen. Olav Haraldson var 12 år första gången han deltog i ett vikingatåg. Han kom att slås i många länder bl.a. hjälpte han den Engelske kung Adalråd i kampen mot Danskarna. Olav fäste ett rep på en bro över Themsen och drog ner bron i floden. Denna händelsen är det som sången ”London bridge isfalling down” syftar på. Olav Haraldsson, Norges helgekonung hade inverkan på historien i flera århundraden efter det att han dog. År 1009 i England var han med i en viking här under dansk ledning. Senare gick han över till kung Ethelred IIs tjänst och försvarade England mot danskarna. Han följde med Ethelreds här till Frankrike. Under en period kämpade han på hertig av Normandies sida och deltog i slag vid Bretagne, Anjou och Poitou. Rund 1013 blev han döpt i Rouen i Frankrike.

Olav blir kung
År 1015 drog Olav till Norge. Där blev han utsedd till kung på Opplandene. Året efter blev Olav hyllad som konung både vestafjells och østafjells, blev vald till kung på Øretinget och försäkrade sig om uppbackning från landets mäktiga män. Det dansk-svenska Intermezzot efter Olav Tryggvason var därmed över. Olav spelade en grundläggande roll i att kristna Norge. Han såg till att kristendomen blev landets lovliga tro med kungen som kyrkans överhuvud. Olav Haraldssons engagemang i kristendomen skulle emellertid skapa alvarliga problem för hans politik. Folk i Trøndelag och Opplandene var motvilliga att gå över till kristendomen. Olav for hårt fram med att införa kristendomen. I mitten av 1020-talet framförde Knut den store sina krav på Norge.

Olav hade mist mycket av sitt stöd och då Knut kom til Norge i 1028, måste Olav rymma till Gardarike. Han återvände hem år 1030 och på resan genom Sverige rekryterade han män till sin här. Med en här bestående av svear, jämtar, islänningar och nordmän mötte han bondehären på Stiklestad i Verdal. Där föll han den 29:e juli. Inte så länge efter att Olav dog, blev han erkänd som helig av kyrkan. Skelettet hans blev uppgrävt och placerat i ett skrin på högaltaret i Klemenskirken i Nidaros. Dyrkan av Olav Haraldsson som helgon bredde sig snart ut över hela norra Europa. Flera kyrkor och kloster blev vigda i Olav den heliges namn. Vid sidan av Jungfru Maria är Olav den helige den helgedomen som oftast är avbildad i nordisk konst från medeltiden.

I Snorre Sturlasson sägner kan man läsa att kungens gårdsförman på Avaldsnes, Tore Sel konfiskerade en last med korn från Asbjørn, en systerson till Erling Skjalgsson, Asbjørn kom tillbacka och dödade Tore framför ögonen på kung Olav när han höll gästabud påsken 1023. Olav dömde Asbjørn till döden men eftersom det var påsk ville kungen vänta innan dödsdomen skulle verkställas. Medan kungen var på högmässa kom Erling Skjalgsson upp till Avaldsnes med 1500 män från Jären och kungen var tvungen att benåda Asbjørn som därefter kom att kallas Asbjørn Selsbane. Denna händelse ledde till ont blod mellan släkterna som senare ledde till Olavs död vid slaget på Stiklestad år 1030. Slaget var ett bondeuppror lätt av Tore Hund där en av Asbjørn farbröder Tore Hund blev en av kungens banemän. Kort efter slaget på Stiklestad blev det en solförmörkelse, då började mirakel hända på Avaldsnes. Sjuka människor blev friska och den döde kungens hår och naglar började växa. Kungen helgonförklarades av Vatikanen och har sedan dess kallats Sankt Olav. Det finns några medeltidsdokument från kungsgården i Avaldsnes.

Håkon V
Från Håkon V tid finns 6 kungabrev som han skrivit på Avaldsnes bevarade. Håkon V nämner också i sitt testamente kungskyrkan i Avaldsnes. Det finns även en skriftlig berättelse om hur det gick till när Hansan brände ner kungsgården hösten 1368. Man vet att Kungsgården på Avaldsnes fanns kvar till ca år 1450. Det sägs att Olav förföljdes av fienden genom Karmsundet, Olav seglade sitt skepp till västra sidan av ön. Kungen och hans män började dra upp sitt skepp över land från Torvastad till Vikingastad. Det hårda arbetet gjorde dem törstiga, Olav tog sin hand och slog den i en sten, ur stenen sprang det en källa. Källan sinar aldrig och kallas Olavskällan som ger bot mot speciellt ögonsjukdomar. Pilgrimer har sedan dess vallfärdat till källan och lagt små kors av trä eller strå. Håkon Håkonson blev kung vid 13-års ålder, Norge har aldrig varit större än under Håkon Håkonsons regering. Håkon ingick ett handelsavtal med Hansans köpmän. Påven ville göra Håkon till tysk/romersk kejsare. År 1263 med en här på över 200 skepp for Håkon över Nordsjön till Skottland för att den skottiske kungen Alexander hotat med att inta Hebriderna som tillhörde Norge. De två kungliga härarna möttes i slaget vid Largs i Skottland. Striden slutade oavgjort men Håkon blev sjuk och dog på Orknöarna år 1263. Håkons sonson kung Erik Magnusson gifte sig senare med den skotske kungen Alexanders dotter Margaret, de fick dottern Margaret som blev Drotting av Skottland vid sju års ålder men hon dog på väg till Skottland när hon var nio år. I ett brev från Påven från 1247 står det att Kung Håkonson själv ska få rätt att välja präster till kyrkor som han och hans förfäder har byggt på sina tre kungsgårdar och till de han själv kommer att bygga. Vid alla andra kyrkor hade endast biskoparna denna rätt. Håkons sonson Håkon IV Magnusson (1270-1319) gjorde sedan Olavskyrkan till en av de fyra kungliga kyrkorna i Norge. De andra kyrkorna som underställdes kungen fanns i Oslo, Bergen och Tönsberg men de finns inte kvar. Man vet från brev som är daterade från Avaldsnes att Håkon V. Magnusson har varit på Avaldsnes minst fem gånger. Han gav i sitt testamente dyrbara gåvor till kyrkan. Köpmän ur hansan brände hösten 1369 hundra år efter avtalet med kung Håkon Håkonsen ner det kungliga sättet. Men det måste ha byggts upp igen för man vet att Avaldsnes är nämnt som ett kungligt residens till 1450. Man vet inte med säkerhet var byggnaderna från vikingatiden stod.

1986 fann arkeologer 35 m av en hemlig underjordisk gång utanför kyrkan. Den dolda passagen tros ha varit en flyktväg från det kungliga residenset. Arkeologerna fann också lämningar från två byggnader som tros vara från kungens gods. Arkeologiska undersökningar av den gamla kungsgården på Avaldsnes har funnit en sällsynt välbevarad hamn från medeltiden. Det är första gången man funnit en hamn vid en kungsgård i Norge. I hamnområdet ligger troligtvis också hansans gamla handelsbod ”Notau/Nothow”. Hamnen är i dag täkt av ett 2,5 m tjock dy som förhoppningsvis döljer flera arkeologiska fynd. C-14 metoden talar om att hamnen var i bruk redan på 900-talet. I hamnen har man funnit mängder av tysk och nederländsk keramik från medelåldern. Stavanger Sjöfartsmuseum och Arkeologisk museum i Stavanger samarbetar med Avaldsnes projektet om nya undersökningar av hamnområdet. Man har funnet ett medeltida skepp under dyn och muddret som med C-14 metoden är daterat till omkring år 1250. Skeppet är byggt av ek och är ungefär 24 m långt och 6 m brett. Hansan var ett förbund av tyska städer som dominerade handeln i norra Europa särskilt på 1300 och 1400-talen. De hade under denna tid närmast monopol på den Norska utrikeshanden och använde sig av en hamn och av en handelsstation i Karmsundet som kallades Notau. En holländsk karta daterad 1663 placerar Nottå i Avaldsnes området. Var låg då Nottå? Nya fynd tyder på att Nottå är funnet på en ö nedanför kungsgården på Avaldsnes. En okänd tysk i Bergen skrev år 1584 att Hansans kontor låg på Nottå innan det flyttade till Bergen.